På Uppsala stadsbibliotek får besökarna botanisera bland digital kunskap. DigiGuider finns vid informationsdisken, kopiatorerna, datorerna och IT-handledningen – men följer också med ut på stan och vidare till landsbygden. Här handlar digital inkludering om att finnas där frågorna uppstår.

I Linnés stad ligger det nära till hands att tala om att botanisera. På Uppsala stadsbibliotek är det inte växter besökarna upptäcker, utan kunskap om mobiltelefoner, källkritik och hur man skyddar sig mot bedrägerier. Och precis som i en trädgård spelar placeringen roll: det ska vara lätt att hitta, stanna till och bli nyfiken på något mer.
För Åsa Mattsson, bibliotekarie och verksamhetsledare på Bibliotek Uppsala, är bredden central. DigiGuiden är inte ett material som hör hemma på en enda plats. Guiderna kan följa med både samtalet och besökaren.

Från en utskrift till frågor om hela mobilen
I kopiatorrummet blir behovet av digitalt stöd särskilt tydligt. Den som vill skriva ut behöver kunna använda sin mobiltelefon. Men det som ser ut som en enkel utskriftsfråga kan bottna i en större osäkerhet.
Åsa och kollegorna på Stadsbiblioteket i Uppsala möter besökare som haft sin telefon i flera år utan att riktigt känna sig hemma med den. Någon gång ska de lära sig, tänker de. Under tiden finns stressen kvar.
Därför har biblioteket samlat grundläggande mobilguider vid kopiatorerna. Här finns stöd för bland annat iPhone, Android och Doro, nära den situation där hjälpen behövs. Personalen vet vart de kan hänvisa, och besökaren kan få med sig något att fortsätta med hemma.
Guiderna behöver fyllas på ofta. För biblioteket har åtgången av guiderna blivit en konkret påminnelse om hur stort behovet av digital kunskap och hjälp är.

Ett samtal som får växa
Vid informationsdisken kan en digital fråga bli början på ett längre samtal. Personalen kan gå med besökaren till stället och tillsammans botanisera bland guiderna.

Den som först frågar om en enda sak upptäcker ofta fler områden att lära sig om. En guide passar det egna behovet, en annan kan följa med hem till någon närstående. Att bläddra blir ett sätt att sätta ord på frågor som annars kanske inte hade kommit fram.
Det tryckta formatet har också en egen funktion. Besökarna vill gärna anteckna och stryka under för att minnas hur något fungerar.
– Vid stället med guider får du prata med människa. Men du kan också få med dig något handfast som du kan stryka under med penna om du vill det, säger Åsa.
Guiderna ersätter alltså inte det mänskliga mötet. De ger samtalet något konkret att kretsa kring – och gör det möjligt att ta med sig stödet därifrån.
Ställ på rätt ställe – UX i praktiken
Vid datorerna på Stadsbiblioteket finns ett större ställ som går att rulla till andra delar av biblioteket. Exempelvis när många besökare samlas efter en lunchföreläsning kan guiderna flytta dit.
Föreläsningen behöver inte ens ha handlat om digitala frågor. När stället kommer fram i samband med fikat väcker det ändå intresse. Besökare stannar, bläddrar och börjar prata om sina telefoner och det som känns svårt, berättar Åsa.
Åsas råd är att samarbeta med bibliotekets producenter och arrangörer. Var rör sig målgruppen redan i lokalen? När finns det utrymme för samtal invånare emellan?
I stället för att vänta på att besökaren ska hitta till guiderna går det att låta guiderna hitta till besökaren. Flera ställ gör det dessutom möjligt att anpassa innehållet efter platsen. Mobilens grunder får en tydlig hemvist vid kopiatorerna, medan andra delar av sortimentet kan lyftas fram på andra håll i lokalerna.
DigiGuiden finns inte bara på stadsbiblioteket. Hela 11 av 12 folkbibliotek är utrustade med ställ med DigiGuider. Bara det bibliotek som är stängt för renovering är utan ställ. Även ett par träffpunkter för seniorer har egna ställ.

Kunskapen får hjul när DigiGuiden hänger med ut på stan
Rummet där bibliotekets IT-handledning sker kallas för ”Studion”. I den lilla studion används ett litet, portabelt ställ med utvalda guider. Det är lätt att ta med när biblioteket lämnar lokalerna.
Stället med 4 fack har bland annat följt med på bibliotekscykeln till Vaksala torg i samband med valaktiviteter. Där kunde biblioteket prata med invånare om både grundläggande mobilfrågor och ständigt aktuella ämnen såsom källkritik och bedrägerier.
Ett fåtal utvalda pappersguider som monterats på en bokbindarring gör det också enkelt att visa flera ämnen på liten yta. Till större evenemang, som en äldremässa, kan ett större kartongställ följa med.
Formatet varierar, men principen är densamma: digital kunskap ska kunna möta människor där de befinner sig.

Ett samarbete som når längre
Arbetet stannar inte vid stadsbibliotekets dörrar. Bokbussen hjälper till att fylla på DigiGuider vid servicepunkter på landsbygden. På så sätt kan materialet nå invånare även långt utanför stadskärnan. Under hösten 2026 rullar 4 st ställ ut till utvalda servicepunkter på landsbygden. Då kommer två livsmedelsbutiker, en pizzeria och en mack att ha DigiGuider som fylls på under biblioteksbussens rutt.
Åsa leder också bibliotekets digitala nätverk, som samarbetar med äldrenätverket. Kontakter med bland annat äldreombudsmannen och vård- och omsorgsförvaltningen har öppnat för fler samtal om hur kommunen kan stötta invånarnas digitala delaktighet.
Här blir DigiGuiden en gemensam resurs att samlas kring. Biblioteket har erfarenhet av digitala frågor, medan andra verksamheter möter människor i andra delar av vardagen.
Samtidigt betonar Åsa att arbetet behöver förankras:
“Det räcker inte att placera ut guider och hoppas att allt fortsätter av sig självt. Fler behöver känna ansvar för att materialet syns, används och fylls på. Annars riskerar arbetet att bli beroende av enstaka eldsjälar.”
Ett stöd även för personalen
För bibliotekets medarbetare innebär guiderna att de inte behöver börja från ett tomt papper varje gång en digital fråga dyker upp.
På frågan om vad som skulle saknas utan DigiGuiden beskriver Åsa hur personalen annars skulle behöva göra egna checklistor och eget stödmaterial.
– Så det är klart, man skulle förlora en trygghet.
I Uppsala handlar värdet därför inte bara om hur många guider som går åt. Det handlar också om att synliggöra frågor, få igång samtal och göra nästa steg lite lättare. En person i taget.
Det behövs ingen grön tumme för att börja botanisera bland digital kunskap. Men det hjälper när någon har gjort den lättare att hitta. Som i något av de skrymslen och vrår som finns på Stadsbiblioteket i Sveriges fjärde största stad.
Åsas råd till andra kommuners arbete med DigiGuiden
- Placera flera ställ där frågorna uppstår. Guider om mobilens grunder gör nytta nära kopiatorerna, inte bara vid IT-handledningen. Litet ställ med nischade guider underlättar samtal.
- Flytta med publiken. Rulla fram stället efter föreläsningar och ta med ett mindre utbud till aktiviteter utanför biblioteket.
- Se bredden i kommunen. Etablera samarbeten med andra verksamheter tidigt, både för att nå fler invånare, undersöka möjligheten att dela kostnader och uppnå synergieffekter såsom arbetet med biblioteksbussen och servicepunkter på landsbygden.
- Förankra arbetet hos fler. Tydligt ansvar och gemensamma rutiner gör att insatsen inte hänger på en enda person.
