Medie- och informationskunnighet är en nyckel till dagens och morgondagens delaktighet i ett digitalt samhälle. Läs artikeln om medie- och informationskunnighet i relation till mänskliga rättigheter, livslångt lärande, IKT och tillgänglighet.
Vad är medie och informationskunnighet – MIK? Som Unesco sammanfattar det så handlar denna kunnighet om att
Nu äger inte Unesco ämnet medie- och informationskunnighet – MIK, fick tidigt uppdrag från regeringen. På så vis MIK i hög grad handlat om bygga kunnigheten genom barns och ungdomars utbildning. I grunden har dock MIK ett allmänmänskligt värde som kan kopplas till människans grundläggande rättigheter.
Enligt Unesco tar medie- och kommunikationskunnighet sitt avstamp redan i artikel 19 i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”
Grünvalddeklarationen från 1982 lyfter dessutom fram behovet att medborgares kritiska förstående av ”kommunikationsfenomen” och deras delaktighet i nya medier (källa: Unesco). Sedan pekar Alexandriadeklarationen från 2005 på vikten av medie- och kommunikationskunnighet som del i ett livslångt lärande.
I och med att livslångt lärande kommer in i bilden så blir MIK inte längre en fråga för blott barn och unga i det reguljära utbildningsväsendet. För här kommer även vuxna in, med både behov och förutsättningar som skiljer sig från de hos barn och unga.
MIK ska alltså byggas hos barn, ungdomar och vuxna – kort sagt alla medborgare. MIK ska ge dem förutsättningar att söka, ta emot och sprida information genom att förstå och värdera informationskällor.
Medan MIK fokuserar på informationen så fokuserar IKT (informations- och kommunikationsteknologi) på teknologin. Många gånger är IKT ju en förutsättning för media och information i ett digitaliserat samhälle. IKT omfattar både hårdvara och mjukvara. MIK jämte kunskap och färdigheter kring IKT formar en digital kompetens.
Individer som vill kunna vara digitalt delaktiga i samhället och ta vara på sina mänskliga rättigheter enligt ovan behöver alltså ha både MIK och IKT-kompetens. Som exempel kan nämnas den som vill kunna använda sin smartphone (IKT) för att hantera information på nätet (med hjälp av MIK).
MIK fokuserar på individen och färdigheter i att ta in, värdera och sprida information. I andra änden finner vi källorna till information och plattformarna för spridning. Åtminstone inom Sveriges offentliga sektor så anpassas både information och teknologi för att skapa digital tillgänglighet. I högsta grad rör detta samhällets medborgarservice.
I fältet mellan MIK, IKT och digital tillgänglighet så finner vi också välfärdsteknik, kognitiva hjälpmedel och individanpassade utbildningar. Här handlar det om stöd åt individer som saknar förutsättningar att helt på egen hand utveckla sin MIK och lära sig om IKT. Några exempel:
Att bygga kunnigheten förutsätter förstås också källor och för det syftet så utvecklas just nu en kunskapsbank.
På regeringens uppdrag så håller Statens medieråd i ett nätverk kring MIK. Nätverket samlar information i en kunskapsbank. I den kan vem som helst hitta den information som behövs för att utveckla MIK. Förutom medierådet så ingår i dagsläget Sveriges utbildningsradio, Internetstiftelsen, Specialpedagogiska myndigheten och Kungliga biblioteket. Ambitionen är dessutom att vidga denna kunskapsbank med fler aktörer och därmed mer av relevant information.
